Nedslag i historien del.2

En av grundarna, Gustav Hammarin var en framgångsrik mångkampare och han var den förste som deltog i en större tävling. Tävlingen gick i sparkstötting 1895, en gren som få har hört talas om idag, det var en tävling på spark. Tävlingen gick mellan Södertälje och Stockholm, men Hammarin fick tyvärr avbryta av okänd anledning. Calle Fagerberg däremot tillverkade extra smidiga sparkar i sin farbrors möbelsnickeri vid Bällstaån. På dessa sparkar tog sig Fagerberg och hans lagkamrater hela vägen till Nordiska mästerskapen.

Förutom en mångkampare och sparkåkare var även Hammarin en stor idrottsman i tyngdlyftning och brottning. Det var ofta så det såg ut på den här tiden, många tävlade i flera idrottsgrenar. Klubben lade upp olika träningsdagar för olika grenar och sedan deltog alla i allt. En av klubbens första stora medaljer var i dragkamp 1898, då man vann SM.

Ernst Fast var en annan framgångsrik idrottsman som visade sig vara en duktig långdistanslöpare. Förutom SM-medaljer var Fast en av de första att ta hem en bronsmedalj i maraton vid OS i Paris år 1900. Fast ledde loppet efter 3 mil med hela två km före tvåan, men värmen gjorde att Fast lade sig vid vägkanten och ville avbryta loppet. Han övertalades dock att fortsätta av en svensk funktionär som fanns i följebilen. Fast lyckades därmed ta sig i mål, men fick nöja sig med bronsplatsen på tiden 3.47.03.

Bröderna Viktor och Edward Dahl var två andra klubbprofiler, de hade framgångar i cykel, stavhopp respektive löpning. Viktor tog en silvermedalj i SM i stavhopp med höjden 2,5 meter och Edward sprang hem ett världsrekord på 5000 m, därefter fick han inget mindre än ett brons på fem engelska mil i OS i Aten 1906.